Inför drivmedelszoner nu, Sverige behöver differentierade skatter på drivmedel.

Ad

Att införa drivmedelszoner i hela landet är ett innovativt och nytt sätt att lösa krisen på landsbygden.

Jag går bla. till val på att vi i Sverige bör införa drivmedelszoner i hela landet Det blir helt enkelt en lägre drivmedelsskatt ju längre bort från storstaden och väl utbyggd lokaltrafik vi kommer.

Den som inte har möjlighet att ta kollektivtrafiken till arbetet, mataffären,  doktor, vännerna, familjen ska inte straffas för att storstäderna förorenas av avgaser från onödiga fordon.

Därför bör drivmedelsskatten i stora städer med högt fordonstryck trots väl utbyggd lokaltrafik vara betydligt högre.

Landsbygden stannar om vi inte kan köra våra fordon så som traktorer, personbilar osv. Vi är i behov av våra fordon för att kunna leva och verka i vårt närområde. Därför bör drivmedelsskatten vara lägre på landsbygden.

 

Ett ännu bättre Hedemora för alla

  Liberala grundvärderingar för ett bättre och friare Hedemora kommun.

Kommunen där jag är född och uppväxt. Kommunen jag älskar i all dess storslagenhet, vackra natur, fantastiska byggnader, kullerstens gränder och kulturarv.

Hedemora har så mycket att erbjuda, både till dig som är äldre eller mitt i livet. Men vi kan bättre, vi kan bli en kommun som ger möjligheter att växa, en kommun som värnar barnen och de äldre. En kommun värnar mångfald och kulturarv samtidigt som den är innovativa och nyfikna på vad framtiden bär med sig.

 

I en kommun som ger individen möjligheten att själv forma sitt liv. En kommun som lyfter den som behöver lyftas men som inte begränsar individens möjligheter att välja väg, där mitt i bergslagen vill jag åldras och dö på mina villkor.

 

Som barn växte jag upp i en trygg och säker kommun. vi hade tre kommunpoliser inne i Hedemora och även en i Långshyttan. Alla kände poliserna och vi var aldrig rädda för dem.

Idag har vi en kommunpolis som vi delar med Avesta. Många är rädda för polisen och ytterst få känner den trygghet och tillit jag kände som barn. Så ska det inte vara.

 

Vi ska åter ha poliser på våra gator, poliser som är en naturlig del av dagen. Poliser som sitter vid våra köksbord och fikar eller bara möter upp med en varm kram när det behövs.

 

Hedemora kommun har en stark tradition av omsorg och värdegrundsarbete. I vår kommun har individer med funktionsnedsättningar alltid varit en del av samhället. Många arbetade på våra två institutioner, Backaskolan och Haggården.  Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade var ett genombrott som satte stora spår i synen på dessa individer. De fick ett eget värde och rätt att styra sina liv utifrån sina egna drömmar och mål, de inkluderades i samhället inte bara i Hedemora utan i hela samhället.

 

Vi som vuxit upp nära dessa institutioner vet hur viktigt detta var. De som växt upp med funktionshinder vet hur viktig denna reform var och vilken oerhörd betydelse den fick på livskvaliteten.

 

Hedemora kommun måste värna LSS lagen, våga protestera mot neddragningar och försämringar som drabbar dessa grupper. Inget barn någonsin ska behöva institutioneras igen.

 

När jag blir gammal vill jag bo kvar på landet, jag vill kunna plocka min potatis och klappa på ett lamm eller en katt. Det går inte idag om jag behöver in på ett särskilt boende.

Den som bor i vår kommun är hänvisad till de boenden som kommunen driver i de större tätorterna och i centrala delarna av Hedemora. Så ska det inte vara.

 

Vi i Hedemora behöver ha Lagen om valfrihet (LOV) för allas rätt att styra sitt liv hela livet.

Det handlar om mänskliga rättigheter inte om pengar. Det handlar om det fria valet inte om omsorgsnämndens budget. LOV är förutsättningen för att äldre ska kunna erbjudas, ett bo på landsbygden, där de känner sig hemma och trygga. Det är du som väljer, frihet att leva ditt liv hela livet, eller?

 

Hedemora mina minnens stad, Hedemora den första kärlekens stad. Hedemora den första hjärte sorgens stad. Hedemora i mitt hjärta , platsen där vi lever vårt liv på våra villkor hela livet.

 

Vi har ett uppdrag, vi har en möjlighet och vi behöver ta den. Ge oss liberaler chansen att visa vad Hedemora kan vara. Ett öppet varmt och tillåtande tryggt samhälle för alla. Där vi inte gör avkall på den enskildes rätt att bli sitt bästa jag. Ett Hedemora kommun där alla delar är lika viktiga. Ett Hedemora där företagare får ta plats och där vi uppmuntrar individen att våga testa sina vingar.

 

Om du liksom jag älskar Hedemora kommun med alla dess delar, Sverige och dess unika särställning. Rösta liberalt den 9 september rösta Anna Eling till riksdag, landsting och kommun.

 

 

17 juli 2017

Hej alla härliga vänner och följare.

Idag skiner solen och det blåser lite lätt.

På farmen är det just nu ganska lugnt inga stora händelser .

Ja vi har en tik från Finland på parning här hemma men i övrigt är allt lugnt.

Maken är tillbaka på jobbet, av de yngsta tre är det bara dottern hemma.

Själv sitter jag och roddar med försäkringsbolagen efter min mitten sons bilolycka.  Det blir lite besvärligt när handläggaren går på semester mitt i allt .

Dagarna just nu går åt för att planera vad jag vill göra med mitt liv.

Valberedningen i dalarnas liberaler har gjort sina förslag klara inför landsting och riksdags valet 2018. deras förslag sätter mig på en fjärdeplats på båda listorna så chansen till en plats i riksdagen är ytterst liten.  Jag är dock väldigt stolt över att ha kommit så pass högt på listorna <3

Men detta innebär att jag måste fokusera på vad jag vill göra de närmaste 5 åren.  Jag var innan min depression ett hundra procent säker på att jag ville jobba mer med gården och utveckla den och våra produkter. Idag är jag lite på väg tillbaka till den tanken. Kanske är jag avsedd för att arbeta med djur och natur snarare än papper och siffror.

Jag håller på att utveckla en affärsidé baserad på gården och vad vi kan producera.  Min kärlek till djuren och naturen har alltid varit min drivkraft.  Kanske borde jag även göra klart de böcker som ligger ofärdiga i datorn.

Ja som ni ser så är mitt liv späckat med möjligheter men drömmen om riksdagen ligger fortfarande kvar och bidar sin tid.

En annan tanke som florerar i mitt huvud är vad jag vill arbeta med/ utbilda mig till. Utbildning är viktigt men det är bara ett papper som bekräftar vad du kan. Det är den faktiska kunskapen som är det viktiga. Det mesta jag kan har jag lärt mig själv. Genom läsning, studerande, handlande och framförallt genom att vara uppmärksam och intresserad av vad som händer om kring mig och i världen.

Nu ska jag ut och göra lite nytta på gården . Ha en bra dag mina vänner och glöm inte att det är de steg ni tar i dag som avgör vart ni hamnar i morgon <3

Boganvilla i italien Imperia city 2016

Boganvilla i italien Imperia city 2016

 

 

Regn och eftertanke

Vaknade sent i dag. Sover otroligt mycket bättre nu mer. Troligen för att jag fått en ny medicin som ska ta bort nervsmärta.  Vet ni hur skönt det är att få sova när man inte sovit riktigt på flera år?

Idag vill jag dela tankar med er. Tankar kring livet och realiteten.

Regnet knackar försiktigt på fönstret, huset är tyst och stilla och jag inser plötsligt att det även är lugnt och stilla inombords.

Jag opererades i torsdags för grava cellförändringar som de trodde först. Nu såg det bättre ut och inga tecken på cancer! ascoolt jag har inte det i vart fall <3

Kanske var det i samband med att jag fick beskedet om grava cellförändringar eller med den nya medicinen men jag känner mig nyvaken . På nytt född. inser att jag varit svårt deprimerad en längre tid. Så länge har det pågått att jag nu mer har ett hem som liknar en knarkarkvart.  Varför har ingen sagt någonting? varför har ingen reagerat och försökt få mig att vakna till? Svaret är att ingen vågat eller inte ansett sig bära den skyldigheten.

Men människor som är svårt deprimerade behöver stöd, behöver hjälp och framförallt någon som påminner om att det finns en annan värld.  Just nu känner jag mig stadig, stadig och trygg om är trött.

Mitt sätt att hantera ångest och depression  är att arbeta eller se på tv. Jag undviker allt som tvingar mig att ta i mig själv och allt som känns känslomässigt svårt.  Den friska Anna tycker livet är ganska intressant och inspireras av att kunna göra skillnad för andra.

Den andra Anna den som är deprimerad hon drivs av en kraft som gör allt för att skydda den som behandlas illa. Ibland tom till den punkt där hon skoningslöst offrar en eller flera personer för att försvara den som hon anser vara ett offer. Hos denna Anna lever en ”Jonathan Lejonhjärta” karaktär som anser att alla som inte kan försvara sig själva måste försvaras till varje pris.  Det kan leda till att en konflikt blir större än den borde vara.

Nu när jag nyvaket tittar upp och förstår vad som pågått under så lång tid blir jag förvirrad. Vad har jag offrat för att jag inte förstått ?

tankarna snurrar runt och jag börjar fundera på om jag verkligen är ämnad för politiken. Kan jag verkligen göra en skillnad?  Kan jag ge er en röst som hörs och som gör skillnad ?  Jag vill tro att jag kan , jag vill tro att jag behövs i politiken. Men gör jag det verkligen? Politiken består av individer som vill bestämma, Personer som vill vara betydelsefulla och de vill ha en status.  Men jag vill göra skillnad. Ja jag vet flera andra som vill göra en skillnad, jag vet flera som verkligen bryr sig om hur det går för er alla runt om i världen.  Men de har alla en hög utbildning en titel att falla tillbaka på. Jag , jag har min livserfarenhet. Min kunskap och hur det är att leva och förmåga att vilja hjälpa.  Kanske skulle jag ha valt en annan väg. Men här är jag nu och jag tänker inte slåss för att försvara min position eller mina roll. Jag tänker fortsätta kämpa för att ni alla ska få leva ert liv i frihet och med rätten att göra det ni själva önskar av ert liv. Blir det inte i rollen som politiker så blir det i rollen som Anna.

Jag såg en film här om dagen, en film om hur vi föräldrar omedvetet styr våra barn in på vissa banor.  Vet ni det finns ett stort no no i föräldraskapet.  Ett no no som många missar, ditt barn skall få välja sin väg, ditt barn är dig bara till låns du äger inte detta barn och du styr det inte. Detta no no är precis just det, försök inte påverka barnet att välja en riktning som du/ni anser vara den bästa vägen. Låter era barn välja själva. stötta barnen i deras val. Låt dem leda vägen och ni ska se att dessa unga människor lär er massor på vägen.  Att styra sina barn medvetet eller omedvetet är inte okej, att försöka påverka barnen åt ena eller andra hållet är inte gott föräldraskap. Barn behöver regler och trygghet.  Trygghet att lita på sig själv och stå för sina val. Barnet behöver vägledning men inte en ledare som styr deras val.

Slutligen, min depression startade med flera olika händelser som likt ett radband av pärlor byggs upp med pärla för pärla. Nu håller jag på att ta varje pärla för sig och  studera dem. Snart kan jag kanske förstå vad som gick fel.

Våga fråga, våga stötta och ge support och framförallt var rädda om varandra och er partner . Ett sårat hjärta läker ytterst långsamt och riskerar att bli svårt infekterat av sorg och ångest.

 

” Den ståndaktige tennsoldaten”

 

Det var här i veckan som jag insåg vidden av min uppväxt och hur den formar mina dagliga tankar.. Som en glödande tråd löper den igenom mitt liv och följer mig konstant.

Jag fostrades av troende föräldrar , föräldrar som försökte skapa trygga stabila samhällsmedborgare. Medmänniskor som ständigt sätter andra framför sig själva. En god kristen tvekar inte att göra uppoffringar för att hjälpa andra.  Deras tro har gjort mig till den jag är och givit mig värdegrunder att stå på. Samtidigt har jag formats av de tragiska och snedvridna maktutövande som skapade sjuka beteenden hos vuxna män.

Detta är grunden till att jag  likt den ståndaktige tennsoldaten envist står där och försvarar den som inte kan försvara sig själv, in absurdum. Det spelar ingen roll om jag inte känner individen i fråga. Är någonting orättvist så är det orättvist, den person som befinner sig i underläge skall och måste försvaras.  Annars har jag ingen heder, ingen skam i kroppen.

Slåss för den som inte kan slåss för egen kraft, ta strid och stå kvar som en den ståndaktige tennsoldaten eller Don Quijote.

Jag minns plötsligt att jag som liten tänkte att Gud  kan ordna allt.  Han skulle komma  och hämtar mig hem till himlen. Gud kommer att skydda mig och ta hand om mig om jag bara offrar mig själv lite till, är lite snällare , lite bättre. Jag trodde nog verkligen på den där snubben i himlen som skulle frälsa alla. På den där stora pappan som snart skulle ställa allt till rätta och skydda alla barn från ondskan. Varje kväll fram till jag var 9 år bad jag fader vår, jag bad att han skulle hämta mig, bad att jag skulle vara klar här på jorden snart och fick flytta hem till himlen. Vid nio års ålder förstod jag att det inte fanns någon snubbe uppe bland molnen, han var mindre verklig än Jultomten till och med.  Men mönstret i mig var satt, värna den som inte kan värna sig själv. Älska alla och ge av dig själv likt Jesus delade brödet med dem som ingen mat hade.  Samtidigt vaknade en inre vrede, en ilska över att alltid bli utnyttjad och manipulerad.  Den som är bekväm och lat lär sig snabbt att ” den ståndaktige tennsoldaten” ständigt står på sin post och är redo att försvara.  Den som vill få egen vinning försöker få ”tennsoldaten” på sin sida,  därmed har den en trogen försvarare som alltid tar striden, istället för att själv riskera någonting. Jag tog ständigt parti för den som jag uppfattade var i behov av hjälp. ”Tennsoldaten” är lojal, trogen och pålitlig så länge som det inte blir uppenbart att den lurats till lojalitet. Men när sanningen avslöjas och ”tennsoldaten” uppdagar bluffen så vänder den tvärt och agerar med vrede och hat gentemot sin forne kompanjon.  Manipulativa personer kunde få mig att försvara dem genom att spela offer.  Lika blint som Don Quijote attackerade väderkvarnarna, stred jag för ” mina vänners” rätt, oavsett vad.

Tennsoldaten är redo att dö för att försvara den som inte kan försvara sig själv men vägrar att stå upp för sin egen del. Soldaten har en roll att spela. Riddaren, försvararen och beskyddaren av allt som behöver försvaras. De gånger när jag förstod att någon utnyttjat mig som en bricka i ett spel, för att därmed vinna positioner eller andra fördelar, vände jag tvärt.

Tyvärr har tennsoldaten inget egenvärde, ingen egen rätt till livet utan är född till soldat och försvarare.  Soldaten är lycklig när den gör sitt jobb.  Dess blotta existens är avhängt  andras behov av skydd.

Nu mer är jag vuxen, jag har försökt lägga alla svåra saker bakom mig och försökt skapa ett liv där jag är respekterad och värdesatt för det jag gör.

Politiken är en perfekt plats för mig samtidigt som den är fruktansvärt olämplig. jag tror på mina ideologiska värdegrunder. Utan värderingar och tron på mänskligheten så skulle jag inte vara politiker. Det händer regelbundet att jag möter på politiker som saknar heder och moral. Politiker som bara gett sig in i politiken för att få egen vinning eller som blivit korrumperade under resans gång och tappat sina värdegrunder. Dessa finns överallt men vissa är skickligare än andra på att dölja det. Men de flesta politiker jag träffat har valt politiken för att de, liksom mig, vill göra världen bättre och tryggare.  Vissa har en övertygelse om vad som är rätt och vad som är fel som överensstämmer med mina tankar. Andra är lika övertygade men har en helt annan övertygelsen än min. Men faktum är att ytterst få börjar med politik för att vinna makt. Några  men långt ifrån en majoritet har detta som språngbräda in i politiken. Här i politiken får jag utrymme för att vara den jag är. En enveten försvarare av det jag tror på och en envis försvarare av demokratin. Ibland kan jag befinna mig i en situation som utifrån kan ses som helt ohanterbar men för mig finns det en röd tråd som jag håller.

Den dagen då ingen längre befinner sig i ett utsatt läge, när alla kan stå upp för sig själva. När ingen ståndaktig tennsoldat behövs, då ska jag sluta med politiken. Då ska jag sluta kämpa och lägga mig ner i gräset för att vila. Men till den dagen ska jag tacka mina föräldrar som gav mig glöden och drivet att försvara den som måste försvaras. Jag tackar även mina förövare som inte hade en aning om vilken urkraft de väckte i mig när de tog sig friheten att stympa min själ.

Kosta vad det kosta vill, Friheten måste försvaras.

 

Livet när det är som mest.

Jag är som många av er vet gravt Wiplashskadad.

Detta märker man kanske inte så ofta om man inte träffar mig dagligen men så är det. Jag har en 18% invaliditet på min nacke vilket är det högsta men kan få på en nacke tydligen.  Men vad många inte ser är mitt behov av vila och återhämtning för att klara allt annat jag ska klara.

Den här veckan har jag sovit i snitt 14 timmar per dygn, detta för att jag helt enkelt inte orkar vara på topp hela tiden.   Den Anna ni ser varje dag på fb eller i real life är inte den Anna familjen får se.  Ibland är det bättre att berätta som det är och jag gör inte detta för att ni ska tycka synd om mig utan för att ni ska känna hopp.

Sätt upp mål, ge inte efter för smärtan och tröttheten utan kämpa på  samtidigt tillåt er vilodagar. Dagar där ni får sova och bara vara stilla. Skaffa någonting som motiverar er att vilja leva och försöka varje dag.

För er som inte lever med kronisk smärta och bara ser en glimt av en annan människas liv,  tänk på att det vi ser inte alltid är det som är helheten.  Tänk på att ingenting är omöjligt utan bara lite svårare för vissa och att vi som lever med kronisk smärta faktiskt inte alltid orkar hålla upp fasaden.

Ibland vill vi bara lägga oss ner och dö . Ibland vill man kasta in handduken för alltid och bara ge upp. Men sen ser man den där grejen, det där som triggar en att stiga upp igen och kämpa vidare.

Men min passion är att förbättra världen att strida för den som inte själv kan försvara sig inte själv kan sätta ord på sina behov och för dem är jag villig att dö om jag så måste.

När individer far illa när samhället glömer sitt ansvar eller i vissa fall från tar individen drivkraften att själv försöka då tänder jag till. Det är då jag reagerar och gör allt jag kan för att hjälpa.  Att ge av sig själv till någon som verkligen behöver en hjälpande hand en liten stund är det viktigaste jag vet.  Då glömmer jag lätt mig själv och går upp i arbetet så mycket att jag bränner ljuset i båda ändar.  Det är då efter en sådan vända som min kropp ger upp och tvingar mig att sova.

Men viljan att hjälpa är det som gör mig till mig och det som driver mig framåt.

Just nu är det LSS som är min drivkraft. Jag vägrar acceptera att man sätter ett ekonomiskt pris på en människas rätt till sitt eget liv.

FB_IMG_1469904095581

 

Foto: Carina Höglund

 

 

Jag vill till riksdagen

livet det där som pågår hela tiden medans vi försöker fundera ut vad vi ska göra med våra liv. Livet det där som förslösas på att ständigt tveka på om vi kan om vi våga om vi har stöd och så vidare i all evinnerlighet.

 

Igår hade jag ett samtal med min yngsta dotter, ett samtal som fick mig att inse några viktiga saker om mig själv.

 

jag föddes in i en familj med två välutbildade föräldrar, en inom vården som barnmorska. Den andra inom geologin , först som mätningstekniker sedermera geolog assistent.

Båda yrken som kräver långa avancerade studier och hängivenhet.

Näst äldst med dyslexi och ständiga känslan av otillräcklighet. Med ett hjärta som blödde för alla som hade det sämre. för alla som ingen brydde sig om och för djur och natur.

Jag växte upp i tron att jag var ett korkat överkänsligt barn som alltid tog för mycket plats.

I skolan upplevde jag att jag inte passade in, att jag inte kunde lära som de andra. Jag ville veta varför, jag ville förstå men alla uppfattade mig som obstinat och ohanterbar.

Jag gav upp jag kämpade inte , skolan var bara ett ont måste som jag inte ville engagera mig i. Minns att jag en gång gjorde en uppgift helt fel. Vi skulle måla svenska flagga och jag vände på färgerna så jag hade ett blått kors istället. Alla skrattade åt mig och modet att försöka försvann i samma takt som skrattsalvorna klingade i klassrummet.

 

I dag vet jag att jag var fruktansvärt lättlärd för jag minns ännu allt som lärare berättat om på lektionerna. det är bara att ta fram när jag behöver det. Dock kunde jag inte läsa mig till kunskapen då min dyslexi var allt för svår för att jag skulle kunna minnas det jag läste.

Att svara på skriftliga prov för den som har en dyslexi är en plåga utan motsvarighet. tänk dig att du läser en mening men sedan måste göra det tio gånger till för att minnas vad det stod överhuvudtaget. Det är mycket uttröttande att göra så.

 

Nu sitter jag med min dotter och lyssnar på henne. Hon har pratat med en kompis från mellanöstern som tycker att hon ska försöka satsa på en linje där hon kan bli någonting riktigt.

Hon är ledsen och osäker, jag hör i hennes röst att hon är mig. Att hon sitter där och tänker på att det är lättare att låta bli, att hon ändå inget kan och att det inte är någon mening att försöka. Hon ser sina hinder och de svårigheter hon har i och med sin dyslexi och dyskalkyli.

Hennes vän som kommer ur en akademikerfamilj med studietraditioner ser allt ur ett annat perspektiv. studierna är inte det svåra , det svåra är att fokusera när bomberna faller eller man inte vet om man kommer att överleva natten.

Där och då förstår jag mitt eget ansvar och jag säger till henne. – vännen. vet du jag fattar. Jag gjorde likadant, såg vad jag inte kunde istället för att fokusera på vad jag ville. Jag var så rädd att försöka att jag istället valde att fokusera på mina svårigheter.

-vill du att dina barn och syskon barn ska minnas dig som den som aldrig vågade eller den som alltid försökte?  På eftermiddagen kom hon hem och sa Jag ska läsa humanist!

 

Mitt i livet slår verkligheten en med häpnad. jag har alltid gått min egen väg. Alltid kastat mig in i de mest obegripliga sakerna för att bevisa för mig själv att jag kan.  Inte någon gång har jag försökt bevisa för någon annan att jag kan utan det har alltid handlat om att  för mig själv visa att det går. Men tron på min egen förmåga att studera och läsa mig till kunskap har varit obefintlig.Mitt liv har kantats med alla möjliga olika äventyr och ibland har det gått bra ibland inte alls. Det kan man läsa om i min bok Välsignade barn. Själv har jag inte ens gått igenom gymnasiet. Jag älskar Litteraturhistoria och fascineras av religion överlag. Under mina levnadsår har jag sugit upp kunskaper likt en svamp och kan en hel del inom många olika ämnen men har alltid trott mig om att vara mindre begåvad mindre smart.

Ändå har jag suttit här och läst astrofysik, shakespeare och iliaden och odyssen med mina barn för att de skulle få bra betyg. Jag har pluggat matte och litteraturhistoria samt geografi. Filosofi, biologi och tom en del franska och spanska. Det har gått bra för mina barn, de pluggar , de tror i varierande grad på sin egen förmåga och de har drömmar.

 

Som politiker har jag dock känt att här kan jag massor, jag vet, jag förstår och jag kan känna vad som behövs i rätt ögonblick. Jag älskar människor men hatar orättvisor och vägrar att acceptera förtryck eller överlägsna personligheter.  I min värld är ingen bättre än det de presterar för stunden. I min värld kan vi inte förvänta oss bättre utan att själva lyfta varandra.

Hela mitt liv har jag varit den som älskar att se andra lyckas så länge det inte är på någon annans bekostnad.. Att se när jag nått fram och givit någon en bättre självkänsla och därmed mer mod.

Därför tror jag att jag kommer att bli en ypperlig riksdagskandidat. Jag är som folk är mest.

Förmågan att älska rakt igenom och ärligt är min starkaste sida. Den som kan älska kan också tydligt säga ifrån när saker blir fel eller någon försöker förtrycka andra för att själv må bättre själv.

Jag lever nära naturen, med min familj och mina djur. Sverige behöver fler dyslektiker i riksdagen för att visa att det finns ett annat sätt att vara på. Det går att var lyhörd intresserad och engagerad samtidigt som man är politiker.

Sverige behöver fler engagerade föräldrar som överträffar sin egen förmåga för att ge sina barn chansen att lyckas i sitt liv.

Därför hoppas jag på att få er röst, för att jag inte är en person som läst mig till all kunskap för att ha ett bra betyg på papperet. För att jag lärt mig allt som livet velat lära mig och på det allt som mina barn har behövt att jag kan.

Därför vill jag bli Liberal riksdagspolitiker nästa mandatperiod.

 

Anna Eling Socialliberal dyslektiker med sunt bondförnuft som nu studerar för att kunna ge negativismen en kamp om era röster <3

“Ingenting är omöjligt det tar bara lite längre tid ibland”

LSS en mänsklig rättighet inte lyx på skattebetalarnas bekostnad

När mänskligheten ger sig på den svaga de som inte kan försvara sin egen rätt. När de individer som gör minst skada på andra levande individer i samhället tvingas leva som tredje klassens medborgare. Då just då när den som har en funktionsvariation  behöver lite mera stöd för att nå sin fulla potential, det är då vi liberaler måste finnas där och försvara deras rätt att nå sina mål.

Lss den reform som gav funktionsvarierade människor samma värde,  samma rätt som dig och mig.  Samma rätt att sträva efter ett friare aktivare liv. Samma rätt att bara sitta och titta på TV eller skriva, måla, rida osv.

Lss den reform som öppnade ögonen på alla de som såg institutionaliserade barn och vuxna som djur eller någonting obehagligt främmande och farligt.

Som liberaler kan vi inte acceptera att det tummas på friheten. vi kan inte sitta stillatigande och acceptera av humanisering av människor med funktionsvariationer.

Stå upp med oss och strid för att alla har samma rätt att lyckas oavsett om grundförutsättningarna varierar.

 

Sofia Rapp Johansson ett offer för den svenska modellen

Den som inte kan känna andras smärta kan heller aldrig förstå gemenskap eller äkta omsorg.

Den som sätter sig på höga hästar har väldigt långt att falla om oturen är framme.  Den som redan ligger ner riskerar ständigt att hamna under någon annans sko.

Vi bor i ett underbart vackert land, ett land där vi är stolta över vårt trygghetssystem och vårt sociala nätverk.  Kanske är det just detta som fått oss att gå vilse, kanske är det just detta system som gör det omöjligt att se verkligheten.

För vem vill se ett litet barn som våldtagits av sin foster far? Vem vill se ett barn som först drabbas av missbrukande föräldrar och sedan vanvårdas svårt i statens namn.

Sveriges regering och riksdag vill gärna se oss som en humanitär stormakt, ja hela landet vill gärna se sig själv som en sådan.  men är vi verkligen det? Är detta land som under andra världskriget, samtidigt som vi hävdade oss neutrala, lät tyskarna marschera rakt igenom vårt land och vidare in i Norge verkligen en humanitär stormakt. Landet som faktiskt deltog under egen flagg i Afganistan kriget där barn och kvinnor föll offer för våldet, är det ett land av stor humanitär dignitet? Vi vill gärna se oss som det land i världen som har störst omtanke och medkänsla men är vi verkligen det? Ett land som inte antagit FNs barnkonvention som lag. Ett land där tjänstemän inte kan ställas till svars för sina misstag. Ett land där barn kan tvingas betala för att få upprättelse och sedan även betala när denna upprättelse inte går att erhålla?  Hur kan detta vara en humanitär stormakt och en nation som är trygg och trovärdig när vi ena dagen säger att vi inte ska stänga våra gränser men sedan stänger dem med samma logiska argumentation.  Ett land som tillåter att människor sänds tillbaka mot en säker död genom ett kryphål i en text?  I det land jag kallar mitt hemland finns en baksida mörkare än jag kunnat föreställa mig. En baksida så grym att man inte kan tro att det är sant.  Unga kvinnor bemöts med tvivel när de anmäler övergrepp eller hot. Män som frias ifrån våldtäkt med hänvisning till att de sov.  Socialsekreterare som kan placera barn hos pedofiler och ändå gå fria från skuld.

I detta land föddes även en ung kvinna vid namn Sofia. Hon föddes i en missbrukande familj och där spenderade hon sina första år i missbruk och misär.  Här fick hon sina första droger och här våldtogs hon under flera år. Man kan ju lätt förledas tro att hon, när väl socialen ingrep, skulle få ett andningshål och bli trygg och få utrymme att läka sina sår. Tyvärr blev det inte så. Tyvärr hamnade hon åter i en situation där hennes kropp inte var hennes egna boning där hon kunde vila utan en leksak för en man med sjuka lustar. Så här fortsätter det i många många år och den trygga punkt hon har är sina syskon och sin missbrukande väldigt sjuka mamma.  I det här trygga rättssäkra landet utnyttjas små barn som sexleksaker av män som dessutom får betalt för att vårda och värna dem.  Den humanitära stormakten borde ju kunna skydda sitt eget folk.  Den humanitära stormakten borde rimligen se till avkräva ansvariga tjänste-män och kvinnor ansvar för de placeringar som görs.  Just nu pågår en insamling för att hjälpa Sofia och hennes syster att få fram de pengar staten kräver för sina kostnader i sviterna av de rättegångar som varit.  Det saknas i skrivandets stund 155000 skr . Sedan tillkommer kostnaden för Sofias advokat som också vill ha betalt. Pengarna till staten ska  vara staten tillhanda senast måndagen den 7e november men just har vi inte några pengar i sikte. Just nu är Sofia och hennes syster åter ett offer för den svenska modellen.  En modell som säger sig värna den lilla utsatta individen men som i det facto inte ser de arma barn som dagligen far illa i samhällets trygghetssystem.  Om ni vill bidra till att hjälpa Sofia så betala gärna in en slant till staten på bankgiro 5050-7995 märk med T 2868-16 eller Sofia och  Hanna Rapp Johansson