Regn och eftertanke

Vaknade sent i dag. Sover otroligt mycket bättre nu mer. Troligen för att jag fått en ny medicin som ska ta bort nervsmärta.  Vet ni hur skönt det är att få sova när man inte sovit riktigt på flera år?

Idag vill jag dela tankar med er. Tankar kring livet och realiteten.

Regnet knackar försiktigt på fönstret, huset är tyst och stilla och jag inser plötsligt att det även är lugnt och stilla inombords.

Jag opererades i torsdags för grava cellförändringar som de trodde först. Nu såg det bättre ut och inga tecken på cancer! ascoolt jag har inte det i vart fall <3

Kanske var det i samband med att jag fick beskedet om grava cellförändringar eller med den nya medicinen men jag känner mig nyvaken . På nytt född. inser att jag varit svårt deprimerad en längre tid. Så länge har det pågått att jag nu mer har ett hem som liknar en knarkarkvart.  Varför har ingen sagt någonting? varför har ingen reagerat och försökt få mig att vakna till? Svaret är att ingen vågat eller inte ansett sig bära den skyldigheten.

Men människor som är svårt deprimerade behöver stöd, behöver hjälp och framförallt någon som påminner om att det finns en annan värld.  Just nu känner jag mig stadig, stadig och trygg om är trött.

Mitt sätt att hantera ångest och depression  är att arbeta eller se på tv. Jag undviker allt som tvingar mig att ta i mig själv och allt som känns känslomässigt svårt.  Den friska Anna tycker livet är ganska intressant och inspireras av att kunna göra skillnad för andra.

Den andra Anna den som är deprimerad hon drivs av en kraft som gör allt för att skydda den som behandlas illa. Ibland tom till den punkt där hon skoningslöst offrar en eller flera personer för att försvara den som hon anser vara ett offer. Hos denna Anna lever en ”Jonathan Lejonhjärta” karaktär som anser att alla som inte kan försvara sig själva måste försvaras till varje pris.  Det kan leda till att en konflikt blir större än den borde vara.

Nu när jag nyvaket tittar upp och förstår vad som pågått under så lång tid blir jag förvirrad. Vad har jag offrat för att jag inte förstått ?

tankarna snurrar runt och jag börjar fundera på om jag verkligen är ämnad för politiken. Kan jag verkligen göra en skillnad?  Kan jag ge er en röst som hörs och som gör skillnad ?  Jag vill tro att jag kan , jag vill tro att jag behövs i politiken. Men gör jag det verkligen? Politiken består av individer som vill bestämma, Personer som vill vara betydelsefulla och de vill ha en status.  Men jag vill göra skillnad. Ja jag vet flera andra som vill göra en skillnad, jag vet flera som verkligen bryr sig om hur det går för er alla runt om i världen.  Men de har alla en hög utbildning en titel att falla tillbaka på. Jag , jag har min livserfarenhet. Min kunskap och hur det är att leva och förmåga att vilja hjälpa.  Kanske skulle jag ha valt en annan väg. Men här är jag nu och jag tänker inte slåss för att försvara min position eller mina roll. Jag tänker fortsätta kämpa för att ni alla ska få leva ert liv i frihet och med rätten att göra det ni själva önskar av ert liv. Blir det inte i rollen som politiker så blir det i rollen som Anna.

Jag såg en film här om dagen, en film om hur vi föräldrar omedvetet styr våra barn in på vissa banor.  Vet ni det finns ett stort no no i föräldraskapet.  Ett no no som många missar, ditt barn skall få välja sin väg, ditt barn är dig bara till låns du äger inte detta barn och du styr det inte. Detta no no är precis just det, försök inte påverka barnet att välja en riktning som du/ni anser vara den bästa vägen. Låter era barn välja själva. stötta barnen i deras val. Låt dem leda vägen och ni ska se att dessa unga människor lär er massor på vägen.  Att styra sina barn medvetet eller omedvetet är inte okej, att försöka påverka barnen åt ena eller andra hållet är inte gott föräldraskap. Barn behöver regler och trygghet.  Trygghet att lita på sig själv och stå för sina val. Barnet behöver vägledning men inte en ledare som styr deras val.

Slutligen, min depression startade med flera olika händelser som likt ett radband av pärlor byggs upp med pärla för pärla. Nu håller jag på att ta varje pärla för sig och  studera dem. Snart kan jag kanske förstå vad som gick fel.

Våga fråga, våga stötta och ge support och framförallt var rädda om varandra och er partner . Ett sårat hjärta läker ytterst långsamt och riskerar att bli svårt infekterat av sorg och ångest.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>