” Den ståndaktige tennsoldaten”

 

Det var här i veckan som jag insåg vidden av min uppväxt och hur den formar mina dagliga tankar.. Som en glödande tråd löper den igenom mitt liv och följer mig konstant.

Jag fostrades av troende föräldrar , föräldrar som försökte skapa trygga stabila samhällsmedborgare. Medmänniskor som ständigt sätter andra framför sig själva. En god kristen tvekar inte att göra uppoffringar för att hjälpa andra.  Deras tro har gjort mig till den jag är och givit mig värdegrunder att stå på. Samtidigt har jag formats av de tragiska och snedvridna maktutövande som skapade sjuka beteenden hos vuxna män.

Detta är grunden till att jag  likt den ståndaktige tennsoldaten envist står där och försvarar den som inte kan försvara sig själv, in absurdum. Det spelar ingen roll om jag inte känner individen i fråga. Är någonting orättvist så är det orättvist, den person som befinner sig i underläge skall och måste försvaras.  Annars har jag ingen heder, ingen skam i kroppen.

Slåss för den som inte kan slåss för egen kraft, ta strid och stå kvar som en den ståndaktige tennsoldaten eller Don Quijote.

Jag minns plötsligt att jag som liten tänkte att Gud  kan ordna allt.  Han skulle komma  och hämtar mig hem till himlen. Gud kommer att skydda mig och ta hand om mig om jag bara offrar mig själv lite till, är lite snällare , lite bättre. Jag trodde nog verkligen på den där snubben i himlen som skulle frälsa alla. På den där stora pappan som snart skulle ställa allt till rätta och skydda alla barn från ondskan. Varje kväll fram till jag var 9 år bad jag fader vår, jag bad att han skulle hämta mig, bad att jag skulle vara klar här på jorden snart och fick flytta hem till himlen. Vid nio års ålder förstod jag att det inte fanns någon snubbe uppe bland molnen, han var mindre verklig än Jultomten till och med.  Men mönstret i mig var satt, värna den som inte kan värna sig själv. Älska alla och ge av dig själv likt Jesus delade brödet med dem som ingen mat hade.  Samtidigt vaknade en inre vrede, en ilska över att alltid bli utnyttjad och manipulerad.  Den som är bekväm och lat lär sig snabbt att ” den ståndaktige tennsoldaten” ständigt står på sin post och är redo att försvara.  Den som vill få egen vinning försöker få ”tennsoldaten” på sin sida,  därmed har den en trogen försvarare som alltid tar striden, istället för att själv riskera någonting. Jag tog ständigt parti för den som jag uppfattade var i behov av hjälp. ”Tennsoldaten” är lojal, trogen och pålitlig så länge som det inte blir uppenbart att den lurats till lojalitet. Men när sanningen avslöjas och ”tennsoldaten” uppdagar bluffen så vänder den tvärt och agerar med vrede och hat gentemot sin forne kompanjon.  Manipulativa personer kunde få mig att försvara dem genom att spela offer.  Lika blint som Don Quijote attackerade väderkvarnarna, stred jag för ” mina vänners” rätt, oavsett vad.

Tennsoldaten är redo att dö för att försvara den som inte kan försvara sig själv men vägrar att stå upp för sin egen del. Soldaten har en roll att spela. Riddaren, försvararen och beskyddaren av allt som behöver försvaras. De gånger när jag förstod att någon utnyttjat mig som en bricka i ett spel, för att därmed vinna positioner eller andra fördelar, vände jag tvärt.

Tyvärr har tennsoldaten inget egenvärde, ingen egen rätt till livet utan är född till soldat och försvarare.  Soldaten är lycklig när den gör sitt jobb.  Dess blotta existens är avhängt  andras behov av skydd.

Nu mer är jag vuxen, jag har försökt lägga alla svåra saker bakom mig och försökt skapa ett liv där jag är respekterad och värdesatt för det jag gör.

Politiken är en perfekt plats för mig samtidigt som den är fruktansvärt olämplig. jag tror på mina ideologiska värdegrunder. Utan värderingar och tron på mänskligheten så skulle jag inte vara politiker. Det händer regelbundet att jag möter på politiker som saknar heder och moral. Politiker som bara gett sig in i politiken för att få egen vinning eller som blivit korrumperade under resans gång och tappat sina värdegrunder. Dessa finns överallt men vissa är skickligare än andra på att dölja det. Men de flesta politiker jag träffat har valt politiken för att de, liksom mig, vill göra världen bättre och tryggare.  Vissa har en övertygelse om vad som är rätt och vad som är fel som överensstämmer med mina tankar. Andra är lika övertygade men har en helt annan övertygelsen än min. Men faktum är att ytterst få börjar med politik för att vinna makt. Några  men långt ifrån en majoritet har detta som språngbräda in i politiken. Här i politiken får jag utrymme för att vara den jag är. En enveten försvarare av det jag tror på och en envis försvarare av demokratin. Ibland kan jag befinna mig i en situation som utifrån kan ses som helt ohanterbar men för mig finns det en röd tråd som jag håller.

Den dagen då ingen längre befinner sig i ett utsatt läge, när alla kan stå upp för sig själva. När ingen ståndaktig tennsoldat behövs, då ska jag sluta med politiken. Då ska jag sluta kämpa och lägga mig ner i gräset för att vila. Men till den dagen ska jag tacka mina föräldrar som gav mig glöden och drivet att försvara den som måste försvaras. Jag tackar även mina förövare som inte hade en aning om vilken urkraft de väckte i mig när de tog sig friheten att stympa min själ.

Kosta vad det kosta vill, Friheten måste försvaras.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>