Livet när det är som mest.

Jag är som många av er vet gravt Wiplashskadad.

Detta märker man kanske inte så ofta om man inte träffar mig dagligen men så är det. Jag har en 18% invaliditet på min nacke vilket är det högsta men kan få på en nacke tydligen.  Men vad många inte ser är mitt behov av vila och återhämtning för att klara allt annat jag ska klara.

Den här veckan har jag sovit i snitt 14 timmar per dygn, detta för att jag helt enkelt inte orkar vara på topp hela tiden.   Den Anna ni ser varje dag på fb eller i real life är inte den Anna familjen får se.  Ibland är det bättre att berätta som det är och jag gör inte detta för att ni ska tycka synd om mig utan för att ni ska känna hopp.

Sätt upp mål, ge inte efter för smärtan och tröttheten utan kämpa på  samtidigt tillåt er vilodagar. Dagar där ni får sova och bara vara stilla. Skaffa någonting som motiverar er att vilja leva och försöka varje dag.

För er som inte lever med kronisk smärta och bara ser en glimt av en annan människas liv,  tänk på att det vi ser inte alltid är det som är helheten.  Tänk på att ingenting är omöjligt utan bara lite svårare för vissa och att vi som lever med kronisk smärta faktiskt inte alltid orkar hålla upp fasaden.

Ibland vill vi bara lägga oss ner och dö . Ibland vill man kasta in handduken för alltid och bara ge upp. Men sen ser man den där grejen, det där som triggar en att stiga upp igen och kämpa vidare.

Men min passion är att förbättra världen att strida för den som inte själv kan försvara sig inte själv kan sätta ord på sina behov och för dem är jag villig att dö om jag så måste.

När individer far illa när samhället glömer sitt ansvar eller i vissa fall från tar individen drivkraften att själv försöka då tänder jag till. Det är då jag reagerar och gör allt jag kan för att hjälpa.  Att ge av sig själv till någon som verkligen behöver en hjälpande hand en liten stund är det viktigaste jag vet.  Då glömmer jag lätt mig själv och går upp i arbetet så mycket att jag bränner ljuset i båda ändar.  Det är då efter en sådan vända som min kropp ger upp och tvingar mig att sova.

Men viljan att hjälpa är det som gör mig till mig och det som driver mig framåt.

Just nu är det LSS som är min drivkraft. Jag vägrar acceptera att man sätter ett ekonomiskt pris på en människas rätt till sitt eget liv.

FB_IMG_1469904095581

 

Foto: Carina Höglund